Du...

...idag börjar jag! Allvarligt!

Jag vaknade med en obehaglig huvudvärk, inte kul!

Då tänkte jag att...det här går inte!

Det finns ett fantastiskt ordspråk:

Var rädd om din kropp,

var ska du annars bo?

Det är ju den stora frågan!

Tror att jag snart "saknar bostad", om jag inte tänker om!

Så jag började mitt nya liv med att stretcha!
Sedan gav jag mej själv fotmassage,

och tänkte: jaadu, min stackars fot...du är inte vacker,

men du gör det bra som orkar bära mej!

Tro det eller ej, men huvudvärken började släppa!

Gjorde frukost och funderade på mitt stora problem...

Den inre stressen!!! Jag fann mitt mantra...

planera & fokusera!

Låter trist men säger allt...om mej!

Så idag har jag KÄMPAT för att inte

"trilla dit", och det har varit tufft!

Vill så mycket...så mycket....så mycket...

Sen är det ju en sak till...

"Om jag tege"...

d.v.s "om jag kunde hålla tyst", på Stödemål!

Det förblir kanske en dröm...men jag blir

så trött på mej själv ibland...

Hur kan min mun öppna sig själv

och säga saker jag inte orkar eller ens borde säga?

Så har det alltid varit...

jag är en gåta för mej själv!

Men...någonstans i mej...

hör jag Eva Dahlgrens fina text:

"Jag vet att jag kan stå för det jag gör

och det gör mej inget att jag blir

lämnad utanför..."

Vad gjorde jag utan mina "vinylskivor"?

Kanske min självpratande mun kan svara på det?